Den fjärde augusti, 30:e december och resten av livet.
Den 4/8-2009 gifte vi oss hemma i mammas blommande trädgård och firade tillsammans med en liten skara släkt både våran vigsel och mammas 50 års dag.. I magen fanns skrutt med och gjorde sin närvaro känd via sparkar och bökande vändningar.
Det finns en video av det hela på youtube, Jaysw heter användaren - för den intresserade.
Jag är numera taxiförare till min karl, hans underbara bror och även till resten av släkten när andan faller på. Jobbar inte längre, utan har enbart den placerade pojken i hemmet som heltidsyssla. Skönt det, då magen växer och orken krymper.
Runt nyår skall vi få träffa vår lilla flicka (ja, det blev en tös!) för första gången. Vi längtar nåt otroligt men ser även fram emot resten av graviditeten, med badbollsmage på tillväxt.
MIn vovve Maverick och jag boundar mer och mer för varje dag. Vet inte vad det är med pojkstackaren, men han vill bara vara nära och gosa mest hela tiden! Inte mig emot, då lite kramar, pussar och tassklappar är mysigt, även i de värsta stunderna. I övrigt bor jag i mitt badkar, med badsalt, oljor eller bara en bra ljudbok.
Detta var jag och min hund för en sommar sedan, när vi fortfarande bodde i vår vackra tvåa. Sen dess har jag haft en förmåga att ställa mig bakom kameran, snarare än framför. Så bilder på hunden, mannen, familjemedlemmar och natur finns det tons av. Men inget som verkar klicka med begreppet mig. Tokig. Måste få ändring på det hela och fota min mage! När jag blev gravid vägde jag 70-71 kg (nästan förlite enligt mig själv på mina 1.8m). Nu väger jag 88. Men men, life goes on! När jag vägde som mest innan allt detta hände så låg jag på 97 kg. Måste väl anta att det är där jag stannar i slutet av graviditeten. Sen vet man ju aldrig vad som händer efter. Gissar på att vikten är det sista jag vill fokusera på just då. Oh...längtar efter henne... Trodde inte att jag skulle kunna få barn på naturlig väg. Av en miljon anledningar, men inga värre än konstig mens, oskyddat utan resultat länge. Men sen står jag här. Lycklig och löjlig, sentimental och gråtmild.
Det finns en video av det hela på youtube, Jaysw heter användaren - för den intresserade.
Jag är numera taxiförare till min karl, hans underbara bror och även till resten av släkten när andan faller på. Jobbar inte längre, utan har enbart den placerade pojken i hemmet som heltidsyssla. Skönt det, då magen växer och orken krymper.
Runt nyår skall vi få träffa vår lilla flicka (ja, det blev en tös!) för första gången. Vi längtar nåt otroligt men ser även fram emot resten av graviditeten, med badbollsmage på tillväxt.
MIn vovve Maverick och jag boundar mer och mer för varje dag. Vet inte vad det är med pojkstackaren, men han vill bara vara nära och gosa mest hela tiden! Inte mig emot, då lite kramar, pussar och tassklappar är mysigt, även i de värsta stunderna. I övrigt bor jag i mitt badkar, med badsalt, oljor eller bara en bra ljudbok.
Detta var jag och min hund för en sommar sedan, när vi fortfarande bodde i vår vackra tvåa. Sen dess har jag haft en förmåga att ställa mig bakom kameran, snarare än framför. Så bilder på hunden, mannen, familjemedlemmar och natur finns det tons av. Men inget som verkar klicka med begreppet mig. Tokig. Måste få ändring på det hela och fota min mage! När jag blev gravid vägde jag 70-71 kg (nästan förlite enligt mig själv på mina 1.8m). Nu väger jag 88. Men men, life goes on! När jag vägde som mest innan allt detta hände så låg jag på 97 kg. Måste väl anta att det är där jag stannar i slutet av graviditeten. Sen vet man ju aldrig vad som händer efter. Gissar på att vikten är det sista jag vill fokusera på just då. Oh...längtar efter henne... Trodde inte att jag skulle kunna få barn på naturlig väg. Av en miljon anledningar, men inga värre än konstig mens, oskyddat utan resultat länge. Men sen står jag här. Lycklig och löjlig, sentimental och gråtmild.
En ny start.
Jag skrev en blogg för många dagar sen. Den lade jag ner i brist på intresse. För några färre dagar sen skrev jag en annan blogg, denna. Nu har jag raderat de få inlägg jag i övermod presterade. Själv läser jag de storas bloggar, så klart. Stina-Lee, för att jag utan att ha träffat människan känner en samhörighet i ålder, tankesätt och grundläggande förutsättningar. Kenza, troligtvis för att hon lever så roligt, galet och vilt som jag själv ville göra när jag var 18 år. Blondinbella, ett beroende som jag kämpar med att dra ner på. Kvalitet som en 14 årings skoluppsats och ärlighet och genuin som Fadde. Utöver detta kikar jag väl runt på Kissies, Schulmania, Finnjonna, Katrin Z och några fler.
Men min absoluta favoritblogg är smokingcankill.blogg.se, en ung tjej som bara skriver såsom jag gillar att läsa. Testa!
Nu är jag i en ny fas av livet, fyllde 22 år den 5:e maj. Är gravid i vecka 14 imorgon och skall gifta mig i augusti. Om tio dagar flyttar jag till ett radhus i Norrtälje stad och för tre veckor sen fixade jag både körkort och bil (min egen lilla Volvo S80). Jag har nyligen satt företaget i konkurs och har bara ett ytterst osäkert kontorsjobb på en psykiatrisk klinik i stan. Min sambo är arbetslös och tillsammans i vårat hem har vi även en av socialtjänsten placerad ungdom.
Om två veckor skall jag träffa min sambos bror för första gången och i december hans föräldrar. Då dem bor i Indien och jag inte ens har hört deras röster över en telefon under våra 2½ år tillsammans är detta stort för mig!
Mitt i allt detta är jag ett gråtfärdigt hormonvrak, konstant trött och hittillis gått upp 12 kg pga graviditeten. Men vet ni vad, jag kunde inte vara lyckligare! Pengar är så himla oväsentligt så jag vet inte! Skiter fullständigt i dem just nu och jobbar mest bara för att jag måste de två kommande veckorna. Jag vill njuta av vår bebis i magen och tiden som kommer. Att nojja för framtiden orkar jag inte med.
/Frida
Men min absoluta favoritblogg är smokingcankill.blogg.se, en ung tjej som bara skriver såsom jag gillar att läsa. Testa!
Nu är jag i en ny fas av livet, fyllde 22 år den 5:e maj. Är gravid i vecka 14 imorgon och skall gifta mig i augusti. Om tio dagar flyttar jag till ett radhus i Norrtälje stad och för tre veckor sen fixade jag både körkort och bil (min egen lilla Volvo S80). Jag har nyligen satt företaget i konkurs och har bara ett ytterst osäkert kontorsjobb på en psykiatrisk klinik i stan. Min sambo är arbetslös och tillsammans i vårat hem har vi även en av socialtjänsten placerad ungdom.
Om två veckor skall jag träffa min sambos bror för första gången och i december hans föräldrar. Då dem bor i Indien och jag inte ens har hört deras röster över en telefon under våra 2½ år tillsammans är detta stort för mig!
Mitt i allt detta är jag ett gråtfärdigt hormonvrak, konstant trött och hittillis gått upp 12 kg pga graviditeten. Men vet ni vad, jag kunde inte vara lyckligare! Pengar är så himla oväsentligt så jag vet inte! Skiter fullständigt i dem just nu och jobbar mest bara för att jag måste de två kommande veckorna. Jag vill njuta av vår bebis i magen och tiden som kommer. Att nojja för framtiden orkar jag inte med.
/Frida
